Schubertiad

Benjamin Schmid, violin
Andreas Brantelid, cello
Christian Ihle Hadland, piano
Lördag 1 december 2018 kl 15:00
Tångaskolans aula

Franz Schubert
(1797 - 1828)
Pianotrio Bess-dur D 898     (1827-28)
Allegro moderato
Andante un poco mosso
Scherzo. Allegro
Rondo. Allegro vivace

 

- PAUS -

 

Franz Schubert
(1797 - 1828)
Pianotrio Ess-dur D 929     (1827)
Allegro
Andante con moto
Scherzo: Allegro moderato
Allegro moderato

Violinisten Benjamin Schmid föddes i Wien men växte upp i Salzburg där han idag är professor vid Mozarteum. Som solist har han gästat världsledande orkestrar som Wiener Philharmoniker och Philharmonia Orchestra i London. Benjamin Schmid är även en jazzviolinist av rang. Han spelar på Stradivarius “ex Viotti 1718”.

Cellisten Andreas Brantelid är en av Skandinaviens mest eftertraktade klassiska artister. Han har gästat orkestrar som London Philharmonic, City of Birmingham Symphony och BBC Symphony. Andreas har samarbetat med artister som Gidon Kremer, Joshua Bell och Nikolaj Znaider och framträtt på festivaler som Verbier, Lockenhaus och Kuhmo. Även Andreas trakterar en Stradivarius, “Boni-Hegar” byggd 1707.

Pianisten Christian Ihle Hadland uppmärksammades internationellt då han 2011 utnämndes till BBC New Generation Artist. Sedan dess har Ihle Hadland gästat alla större orkestrar i Skandinavien och framträder regelbundet i såväl Londons Wigmore Hall som på prominenta festivaler som Risør kammermusikkfest och Festspelen i Bergen.

Schubert påbörjade sin första pianotrio, D. 898, 1827 och avslutade den under sitt sista levnadsår 1828. Verket publicerades först åtta år senare med opusnummer 99. Stycket är, liksom den andra pianotrion, ett ovanligt omfattande verk i denna genre. Den första satsen i sonatform presenterar och utvecklar två teman, det ena rytmiskt och det andra melodiskt. Den andra satsen efterliknar en gungande gondolfärd. Scherzot är en klassisk menuett där instrumenten härmar varandra i kontrapunkt. Det avslutande rondot liknar delvis en av Schuberts sånger, ”Skolie”, och har också ett inslag av pollonäs.

Den andra pianotrion, D 929, var ett av Schuberts sista verk. Den är längre än de flesta kompositioner för pianotrio från den här tiden. Delar av den första satsen är baserade på Schuberts sonat i G-dur. Huvudtemat i den andra satsen har använts flitigt som filmmusik, bl.a. Stanley Kubricks film ”Barry Lyndon” från 1975.